Gästinlägg av Joanna

Landade planenligt på Kilimanjaro Airport söndagen den tolfte december. Fick varmt välkomnande av Susanne och Anne i mönstrade afrikanska klänningar av stereotyp modell. Några kramar senare anlände vi Happy Family Guesthouse med vår packning på en total vikt av 115 kg. Vi hade resväskor, kartonger och alla lufthål i eget bagage fyllda av skor, julpyssel, leksaker, skrivböcker, pennor och sjukvårdsmaterial med mera till barnen.

Första dagen fick vi en rundtur på barnhemmet med omnejd, det vill säga alla tillhörande hus och farmen.
En ranglig man visade sina kycklingar och vi fick order av Susanne att ge beröm. Han var så stolt.
Bland tuppar och höns fanns även några kor och getter. Vid sidan av en farm. Hela arrangemanget en förstärkning för barnhemmet men inte försörjande.

Nu när Johan och Anne är uppe på Kilimanjaro hjälper jag till på barnhemmet i den mån jag kan. Hittills har vi gjort fyra hälsoundersökningar och jag har fått agera sekreterare medan Susanne kollar hörsel, syn, längd och vikt. Inledningsvis ställer hon frågor som berör namn, ålder och familj. Man kan tycka att det inte borde finnas mer självklara svar i livet men för de här barnen är det mer en uppskattning. Ett hum, något mellan tummen och pekfingret.
Samson vet att han är ungefär sju år gammal. Jeremia som kan bättre engelska översätter och säger att hans mamma är död och pappan omgift. Jag ögnar igenom ett femtiotal journaler och på de allra flesta står det "Mother: Dead" eller "Parents: Missing".  


Utanför sjukvårdsrummet är de här barnens verklighet inte alls lika påtaglig, om man bortser från primitiva förhållanden. Det finns en genuin glädje i att hålla handen, sitta i knä, sjunga och få uppmärksamhet.  


Mama Lema gör en behjärtansvärd insats för det här barnhemmet. Inte en arbetsuppgift är hon för fin för och närvarar från morgon till kväll, sju dagar i veckan. Hon har en ambition och ett hjärta av aldrig skådat slag och jag förundras över hennes tålamod och engagemang.

Jag kan inte sätta punkt utan att föreslå att ni läsare går in på hemsidan för I Aid Africa. En liten hjälporganisation i Sverige som sponsrar Kilimanjaro Children Joy Foundation och även gör det möjligt för Anne och Susanne att driva det här hälsoprojektet. De är föreningens första volontärer och på http://www.iaidafrica.org/ finns det möjlighet att skänka en julgåva under fliken ”Trygghet”.


En fin julklapp och god insats. 

Många vänliga hälsningar Joanna. 

 


Kommentarer
Postat av: björn

En underbar beskrivning Joanna säger jag som varit där. Jag kommer läsa ditt inlägg även imorgon Kram till Er båda

2010-12-19 @ 20:56:03
Postat av: Sara

Wow... Vilken målande berättelse. Härligt att höra att ni har det bra! Fortsätt det goda arbetet :)

Kramar

2010-12-19 @ 21:02:17
Postat av: Angelika

Jag håller med Björn och Sara. En underbar beskrivning du ger, Joanna. Hoppas du gör fler gästinlägg.



En stor björnkram

2010-12-19 @ 23:34:44
Postat av: Bengt

Problematiken ter sig här hemma på en gång så banal och känslan av att få vara på plats, göra en insats och hjälpa till river i kroppen efter att ha läst ditt målande inlägg Joanna,fanns efterfrågan av mina erfarenhet och kunskap skulle jag inte tveka en sekund.Väntar med spänning på nästa medelande från dig.

Bengt

2010-12-20 @ 00:38:02

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0